slut

I'm gonna face my fears
I wanna hold my tears


Alltså..ni är lika som en häst tillsammans! Jag är glad över den humor jag får utstå varje dag.

I övrigt håller jag på att intala mig själv saker som jag har god lust att tro på.
Det blir bra, det är bra med mig. Om det är något jag har börjat att avsky är det den beska smak av oro som aldrig vill lämna munnen. Jag trodde jag skulle få slippa den nu?
Tråkigt nog handlar oron i detta fallet om mig själv, jag är egoistisk. Det är ingenting nu ändå, det kommer mer sedan, det känner jag på mig.

Mitt i allt finns han, och bara....lyser upp. Tack. Det är svårförklarligt hur bra det känns. Det får mig att släppa oron, och ersätta den med värme.
En av anledningarna till att jag håller mig glad. Jag ska inte få panik den här gången. ska inte, ska inte!
Nej, jag biter ihop, iallafall en stund till. Hur mycket kan jag ta?

Återkommer.


Senare..
Jag hade på känn vad jag ville klottra ner, men jag tappade det lika hastigt som jag satte mig här.
Jag ska klara även detta år, det är nu det börjar. Och jag har mina anledningar att inte misslyckas, för dem tackar vi.                                                                                                              Min
blomman

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0