Desperado
Okej. Nanna har flyttat, och jag har redan hunnit tycka att Botvidsgatan-huset är tomt. Idag var jag och resten av min famlij hos Gäbbish på hejdå-fika. Hon flyttar på fredag. Surt. Sofie flyttade till Hjo idag. Roger åker om.. Hjälp, om inte alls länge. 1 vecka och 5 dagar. Jag försöker krama honom så mycket jag kan för att på något desperat sätt täcka tiden som han blir borta. Jag tror att jag misslyckas. Min och underbar, världen är stor och vi är små.
Var ute och sprang förut, som en tok. Mamma och Pappa cyklade bredvid. Min astma, eller vad som nu sätter käppar i hjulet för min hals suger. Jag blir aldrig av med förkyldningen som suttit kvar sen i november 07. Det är snart ett år. Jag sitter här och dricker på mitt te och hoppas att det hjälper åtminstone litegrand.
Fredagen bjöd på fika och mys på Norma Jean i Skövde, tillsammans med Dauko och en superny bekantskap vid namn Kate. Kvällens dialog fördes på engelska, då Kate råkade vara en australiensare som bara varit i Sverige i 2 veckor. Det var sjukt intressant att testa på att bruka språket som för min del legat dött en bra stund, eftersom vi i SP06b haft "engelskaläraren som gud glömde" de senaste två åren.
Imorgon är premiärdag för min simskola som jag tillsammans med två tjejer till ska träna nu i höst. Ska bli mysigt och skönt att komma tillbaka i simtränar-rollen igen. Mina måndagar är fulla med grejer mellan 8 - 20 i stort sett framöver, och resten av veckorna är inte mycket bättre. Jag tror att det är bra, för då försvinner tiden och jag får kanske lite lugn och ro i mitt annars oroliga sinne.
Var ute och sprang förut, som en tok. Mamma och Pappa cyklade bredvid. Min astma, eller vad som nu sätter käppar i hjulet för min hals suger. Jag blir aldrig av med förkyldningen som suttit kvar sen i november 07. Det är snart ett år. Jag sitter här och dricker på mitt te och hoppas att det hjälper åtminstone litegrand.
Fredagen bjöd på fika och mys på Norma Jean i Skövde, tillsammans med Dauko och en superny bekantskap vid namn Kate. Kvällens dialog fördes på engelska, då Kate råkade vara en australiensare som bara varit i Sverige i 2 veckor. Det var sjukt intressant att testa på att bruka språket som för min del legat dött en bra stund, eftersom vi i SP06b haft "engelskaläraren som gud glömde" de senaste två åren.
Imorgon är premiärdag för min simskola som jag tillsammans med två tjejer till ska träna nu i höst. Ska bli mysigt och skönt att komma tillbaka i simtränar-rollen igen. Mina måndagar är fulla med grejer mellan 8 - 20 i stort sett framöver, och resten av veckorna är inte mycket bättre. Jag tror att det är bra, för då försvinner tiden och jag får kanske lite lugn och ro i mitt annars oroliga sinne.
Jag valde att dö.
Woh, marathonrock 2008! Kunde, som alltid, ha gjort bättre ifrån oss, men jag är helt klart nöjd med spelningen. Kvällen i övrigt var kul musik-mässigt, men sabbades av subbor som hade humörsvängningar. "Party or die" som Dauko uttrykte det, och jag valde att dö pga detta. Men jag ska inte förneka att jag hade kul. Jag hade förbannat kul till och med. Roligaste på länge. Kan ha berott på mitt söta sällskap bestående av Dauko, Monika och Bine, som toppade kvällen. Jag dansade som aldrig till Spit. Minnen! Men utan fest (vilket gör mig det samma).
Idag är jag arg och irriterad. Det tar liksom övertaget. Jag vet inte när jag blev så besviken sist. Samtidigt vet jag om att det inte är någon idé. Det är ju jag som hamnar i underläge och har fel till sist ändå. Vad jag inte förstår, och vad som gör mig förvirrad är allt det här. Har vi tid för det? Jag har panik sen veckor tillbaka. Jag vill inte förstöra någonting nu, men uppenbarligen gör jag ju. Jag avskyr mig själv.
Fan.
Jag kan knappt säga att jag är irriterad längre. Känner mig mer ledsen. Förlåt, det är mitt fel. Jag vill aldrig begära någonting, jag vill aldrig vara en börda. Ändå gör jag. Fan.
Idag är jag arg och irriterad. Det tar liksom övertaget. Jag vet inte när jag blev så besviken sist. Samtidigt vet jag om att det inte är någon idé. Det är ju jag som hamnar i underläge och har fel till sist ändå. Vad jag inte förstår, och vad som gör mig förvirrad är allt det här. Har vi tid för det? Jag har panik sen veckor tillbaka. Jag vill inte förstöra någonting nu, men uppenbarligen gör jag ju. Jag avskyr mig själv.
Fan.
Jag kan knappt säga att jag är irriterad längre. Känner mig mer ledsen. Förlåt, det är mitt fel. Jag vill aldrig begära någonting, jag vill aldrig vara en börda. Ändå gör jag. Fan.
Fånig måndag.
Här sitter jag och kännermig fånig och hoppas
på att Roger dyker upp
ikväll. Min Roger.
Men innan dess hade
jag tänkt att hinna med
att åka bort till
secondhand med mamma
och dumpa grejer/kläder
och därefter repa, vilket
kommer att vara
påfrestande då mitt
huvud ogillar höga ljud
för tillfället. Så har det
varit mest hela dagen,
sen jag gick upp i morses.
Jag hällde upp en skål
a-fil till frukost, lyckligt
ovetande. Det var nog
det sämsta jag gjort på
länge. Jag låg i
fosterställning på sängen
och hyperventilerade/mådde
illa i 45 minuter efter att
ha satt i mig en halv deciliter. Fan ta a-fil med aphidofilus (eller vad det nu heter), "den snälla bakterien". Jag har mått illa till och från hela dagen tack vare den.
En bra grej var att Hanna och jag åt rabarberpaj och såg på chocolat i regnet. Hon var söt, helt blåslagen och hade en Hitler-mustasch. Jag skrattade åt hennes olycka för att man inte kunde göra annat.
Karate boogie
Lördagskvällen bjöd på inflyttningsfest hos Ella, en nyare bekantskap, tillsammans med Jesper. Kroatiskt öl och blandad musik i mix med trevliga människor var inte helt fel. Träffade på en halv-kändis som jag knallade neråt Plantis med. Stannade och pratade med lite folk, hittade Sussi, och tog sen en promenad upp till PA där Roger och GB befann sig, halv-nyktra och spelglada. Jag åt säkert 3 kilo knäckebröd och drack 2 liter vatten innan jag lite smått somnade på en sackosäck mitt på vardagsrumsgolvet. Roger väckte mig efter en liten stund och vi knallade hemmåt i sommmarnatten (som hade uppehåll när jag för en gångs skull inte jobbade) runt halv 5. Trevlig kväll, absolut.
Vaknade standardtid idag (dvs, för en natt-jobbare som jag, vid 12-snåret), och har egentligen inte gjort någonting utöver att repa 2 timmar mitt på dagen - kassaste tiden ever då den förstörde ungefär hela min dag och dess potentiella aktiviteter. Men man får kompromissa. Fast jag är arg nu i eferhand för att jag är sjukt rastlös och utan chanser att lösa det (typ). Min planerade kvällsaktivitet blev mamma-kär och ville stanna kvar ute i bushen, så jag fick bli utan. Det är lätt repets fel. Jag tänker ju inte skylla på något annat, möjligvis jobbet isåfall. Nu är jag för en gångs skull fast hemma hela veckan. Det är också halvkass.
Och internet fungerar knappt. Eller om det är min dator. Kass är det iallafall. Och segt. Hade det varit project runway på tv nu hade min kväll varit räddad. Men det är det ju självklart inte. Jag tänker helt enkelt sitta här och tjura.
Vaknade standardtid idag (dvs, för en natt-jobbare som jag, vid 12-snåret), och har egentligen inte gjort någonting utöver att repa 2 timmar mitt på dagen - kassaste tiden ever då den förstörde ungefär hela min dag och dess potentiella aktiviteter. Men man får kompromissa. Fast jag är arg nu i eferhand för att jag är sjukt rastlös och utan chanser att lösa det (typ). Min planerade kvällsaktivitet blev mamma-kär och ville stanna kvar ute i bushen, så jag fick bli utan. Det är lätt repets fel. Jag tänker ju inte skylla på något annat, möjligvis jobbet isåfall. Nu är jag för en gångs skull fast hemma hela veckan. Det är också halvkass.
Och internet fungerar knappt. Eller om det är min dator. Kass är det iallafall. Och segt. Hade det varit project runway på tv nu hade min kväll varit räddad. Men det är det ju självklart inte. Jag tänker helt enkelt sitta här och tjura.
Ont om tid.
Lördagen, som förövrigt känns en
Söndag, har hittills
inte bjudit på
överdrivet mycket
att göra. Träffade
Jesper på jobbet
inatt som tyckte att
jag skulle hänka
på till en fest ikväll.
Låter helt okej.
bara en veckas jobb
kvar nu, och Nanna
flyttar om 6 dagar.
Hjälp!
Om en vecka, ungefär vid den här tiden, så står jag på the stage of Plantis tillsammans med resten av Vinklad. Jag räknar fan med att folk kommer dit nu, och hör sen. Men det är galet. Jag har ju alltid tyckt att hela konceptet är så stort. Och så ska vi vara med. Det känns som om man kommit en bit på väg. Sen är det kanske som Qurille säger också. Vi är nog i fel stad. Men hell yeah, fel stad eller inte, jag räknar med de "inbitna" lyssnarnas stöd på lördag, på maratonrock i Falköping.
Allting är "bara" veckor bort. Jävel var saker rullar på. Jag avskyr det.
Indirekt resfeber.
- You're drunk
- No I'm not!
Såg på mysigaste RENT för säkert 100:de
gången, men denna gången med mina
mys-kusiner som missat att se den. Blev
lika glad även denna gång, och nu
snackar vi glädje som håller i sig i en
vecka. DET kallar jag en feelgood-film om
något. Sen var jag på cirkus också, då jag
och Gäbbish fick två gratis-biljetter stuckna
i händerna på oss 3 h innan föreställningen
som vi inte hade en aning om fanns.
Men vi gick dit, satte oss på träbänken och
tindrade med ögonen i 2 h. Jag tror att jag
var 10 bast sist jag var på cirkus.
Well, det här var ju i måndags, hos
Gäbbish och Mikkis. I onsdags kom Dauko
och Marie hit och trädgårdsfikade med
mig. Nanna kom ut och gjorde sällskap
också, mysigt. Får panik så fort jag träffar
henne nu för tiden bara. Hon flyttar nästa
fredag, och försvinner närmare storstaden,
precis som hon har sagt att hon ska göra
så länge jag har kännt henne. Så kul för
henne, också. Nu har jag ju någon att hälsa
på i Södertälje, helt plötsligt.
Mitt sommarlov bara går, och och jag bara jobbar. Bara en vecka kvar efter denna. Jag borde inte tänka så. "Bara en vecka kvar.. " Det är bara en vecka kvar innan Nanna flyttar. Det är bara dryga 3 veckor kvar innan Gäbbish drar till England som au pair.
Sämst: det är 4 veckor och 1 dag kvar med Roger.
En sak som har gjort mig på gott humör den här veckan är min fika med Sussi och Nanna i lördags.
Visa band brister aldrig.
- No I'm not!
Såg på mysigaste RENT för säkert 100:de
gången, men denna gången med mina
mys-kusiner som missat att se den. Blev
lika glad även denna gång, och nu
snackar vi glädje som håller i sig i en
vecka. DET kallar jag en feelgood-film om
något. Sen var jag på cirkus också, då jag
och Gäbbish fick två gratis-biljetter stuckna
i händerna på oss 3 h innan föreställningen
som vi inte hade en aning om fanns.
Men vi gick dit, satte oss på träbänken och
tindrade med ögonen i 2 h. Jag tror att jag
var 10 bast sist jag var på cirkus.
Well, det här var ju i måndags, hos
Gäbbish och Mikkis. I onsdags kom Dauko
och Marie hit och trädgårdsfikade med
mig. Nanna kom ut och gjorde sällskap
också, mysigt. Får panik så fort jag träffar
henne nu för tiden bara. Hon flyttar nästa
fredag, och försvinner närmare storstaden,
precis som hon har sagt att hon ska göra
så länge jag har kännt henne. Så kul för
henne, också. Nu har jag ju någon att hälsa
på i Södertälje, helt plötsligt.
Mitt sommarlov bara går, och och jag bara jobbar. Bara en vecka kvar efter denna. Jag borde inte tänka så. "Bara en vecka kvar.. " Det är bara en vecka kvar innan Nanna flyttar. Det är bara dryga 3 veckor kvar innan Gäbbish drar till England som au pair.
Sämst: det är 4 veckor och 1 dag kvar med Roger.
En sak som har gjort mig på gott humör den här veckan är min fika med Sussi och Nanna i lördags.
Visa band brister aldrig.
