jenx

Alla ni stackars själar som missade Jeerk i torsdags får skylla er själva. I GOT NO SPINE fick mig att rysa av välbehag tillsammans med hockey-slowmotion och tändare. Jäklar, de grabbarna vet vad de gör. SE DEM! Sen att Falköpings befolkning inte har fattat någonting stör mig verkligen.

Anyhow. För tillfället har jag fransosbesök för en vecka framåt. Superbra! Dagen bjuder lite rundvisning och fika på le petit bleu med Dauko och Åsi-påsi innan det bär av utåt Varnhemstrakten för filmvisning.

Min fjäderlätta vår dalar. "EEEEEEYYIIIIIIIIiieiieeeeeeeeeeeöööö" Låter den när jag förklarar med armrörelser för Marty. Jag stampar litegrand på golvet. Åt fanders med både det ena och det andra för min del tror jag. Tralala, jag sjunger mig till undergång lika väl.
Jag har haft en underbar vecka och kopplat bort allt annat. När jag tryckte på start-knappen den här morgonen var det som om någon släppte ett piano i huvudet på mig. Ojojoj, och jag kan bara skratta åt eländet. Det här är ju snubbelhumor på hög nivå!
Jesper skrattade åt mig hela vägen till skolan, och han höjde mitt humör. Jag och Albin skrattade oss igenom killer-lektionen på morgonen, som jag dessutom kom försent till. Alla klagade på skolans kalla lokaler, men jag kände mig mest bara misserabel och ful. OJ OJ, det var något nytt, jag vet. Det är nog första gången jag skriver något sånt där någonsin, men nu är det försent att ändra. Ful. Ja men så kändes det. Konstigt ord. Vad betyder det då?...

Det är ju bara 10 veckor kvar i den här röran. Ser man det så kan man klara vad som helst. Jag kan klara vad som helst. Mer eller mindre iallafall. Sen om jag gör saker med bravur eller nästan inte alls varierar. "Ta ingen skit" var det väl Grynet-whatever som sa, om jag inte misstar mig. Jag ska haka på mamma till apoteket och handla hörselskydd. Jag har ju lyckats att famla bort de jag hade tydligen. FRAMÅT!

Kom hem från Götet för några timmar sedan. Det var ledsamt att åka därifrån, efter allt bra, men ändå rätt skönt. Mina muskler är katastrof efter två nätter på ett liggunderlag och jag känner att jag kanske har sovit lite färre timmar än vad jag borde, men det var så värt det! Amnesty-folk är bra folk, helt enkelt.