jenx - Jag valde att dö.

Woh, marathonrock 2008! Kunde, som alltid, ha gjort bättre ifrån oss, men jag är helt klart nöjd med spelningen. Kvällen i övrigt var kul musik-mässigt, men sabbades av subbor som hade humörsvängningar. "Party or die" som Dauko uttrykte det, och jag valde att dö pga detta. Men jag ska inte förneka att jag hade kul. Jag hade förbannat kul till och med. Roligaste på länge. Kan ha berott på mitt söta sällskap bestående av Dauko, Monika och Bine, som toppade kvällen. Jag dansade som aldrig till Spit. Minnen! Men utan fest (vilket gör mig det samma).

Idag är jag arg och irriterad. Det tar liksom övertaget. Jag vet inte när jag blev så besviken sist. Samtidigt vet jag om att det inte är någon idé. Det är ju jag som hamnar i underläge och har fel till sist ändå. Vad jag inte förstår, och vad som gör mig förvirrad är allt det här. Har vi tid för det? Jag har panik sen veckor tillbaka. Jag vill inte förstöra någonting nu, men uppenbarligen gör jag ju. Jag avskyr mig själv.

Fan.

Jag kan knappt säga att jag är irriterad längre. Känner mig mer ledsen. Förlåt, det är mitt fel. Jag vill aldrig begära någonting, jag vill aldrig vara en börda. Ändå gör jag. Fan.