En liten liten..
Min fjäderlätta vår dalar. "EEEEEEYYIIIIIIIIiieiieeeeeeeeeeeöööö" Låter den när jag förklarar med armrörelser för Marty. Jag stampar litegrand på golvet. Åt fanders med både det ena och det andra för min del tror jag. Tralala, jag sjunger mig till undergång lika väl.
Jag har haft en underbar vecka och kopplat bort allt annat. När jag tryckte på start-knappen den här morgonen var det som om någon släppte ett piano i huvudet på mig. Ojojoj, och jag kan bara skratta åt eländet. Det här är ju snubbelhumor på hög nivå!
Jesper skrattade åt mig hela vägen till skolan, och han höjde mitt humör. Jag och Albin skrattade oss igenom killer-lektionen på morgonen, som jag dessutom kom försent till. Alla klagade på skolans kalla lokaler, men jag kände mig mest bara misserabel och ful. OJ OJ, det var något nytt, jag vet. Det är nog första gången jag skriver något sånt där någonsin, men nu är det försent att ändra. Ful. Ja men så kändes det. Konstigt ord. Vad betyder det då?...
Det är ju bara 10 veckor kvar i den här röran. Ser man det så kan man klara vad som helst. Jag kan klara vad som helst. Mer eller mindre iallafall. Sen om jag gör saker med bravur eller nästan inte alls varierar. "Ta ingen skit" var det väl Grynet-whatever som sa, om jag inte misstar mig. Jag ska haka på mamma till apoteket och handla hörselskydd. Jag har ju lyckats att famla bort de jag hade tydligen. FRAMÅT!
